Hot och trakasserier i Ukraina

Hbt-personer får ständigt utstå hot och trakasserier från staten i Ukraina. I tisdags den 2 oktober röstade parlamentet i Ukraina för en lag som förbjuder spridning av ”homosexuell propaganda” med upp till fem års fängelse som straff.

Repressionen mot hbtq-personer hårdnar och den homofobiska regeringen måste en gång för alla avsättas.

Lagen mot ”hbt-propaganda” har tidigare införts i St Petersburg i Ryssland. Hbt-personer har under senare tid protesterat mot förtrycket i hela Östeuropa och politikerna i Ukraina ser detta som ett hot mot den härskande klassen. De valde därför att i tisdags även de införa lag som säger att bland annat demonstrationer och möten som talar för hbt-personers rättigheter ska stämplas som olagliga. Prideparaderna har också sedan lång tid tillbaka mötts av våldsamt motstånd från dels polis men även nazistiska och homofobiska krafter i samhället.

Det är inte bara Ukraina som i detta fall bryter mot de mänskliga rättigheterna. Även den svenska staten blundar för det förtryck hbt-personer tvingas utstå med i sin vardag i länder som till exempel Ukraina och Vitryssland. Sverige utvisar ständigt hbt-personer som i värsta fall riskerar sina liv om de tvingas tillbaka till hemlandet. Offensiv har i flertal tidigare nummer tagit upp fallet om Karyna och Irina, ett homosexuellt par som flydde till Sverige på grund av hotet och förföljelsen i Vitryssland men har fått avslag efter avslag på deras asylsökan. Att hbt-flyktingar utvisas från Sverige är lika mycket brott mot de mänskliga rättigheterna som den nya lagen i Ukraina.

Befolkningen i Ukraina är inte tysta, utan reser sig för sina rättigheter att till exempel ha en prideparad. Genom en massiv kampanj på arbetsplatser, skolor och bostadsområden finns möjligheter att backa på lagen. Kampen bör däremot även riktas mot hela den homofobiska förtryckarregeringen som genom heteronormen försöker hålla befolkningen i schack.

Det vi kan göra i Sverige och andra länder är att ha solidaritetsaktioner, men även ta kampen mot i detta fall Sveriges flyktingpolitik som ser till att skicka tillbaka hbt-personer till osäkerhet. Denna kamp bör tas på arbetsplatsen, på gator och torg, och mot den högerpolitik som upprätthåller den homofobiska och rasistiska flyktingpolitik.

Minela Mahmutovic

Hbt-flyktingars perspektiv kommer att tas upp på Asylkonferensen 6 oktober 12.00 i Hammarhörnan (Sandeslätt 27 i, Hammarkullen).

Hur ska EDL stoppas?

English Defence League, EDL, är ett rasistiskt huligannätverk med band till kriminella våldsorganisationer. De har gjort sig ett namn genom sina provokativa och våldsamma aktioner, där de i anslutning till fotbollsmatcher samlar huliganer och marscherar genom invandrartäta bostadsområden, inte sällan med vandalisering och regelrätta attacker och misshandel mot invandrare som följd.
Men EDL har också en fientlig inställning mot alla som de ser som ett hot mot sin splittringspolitik.
Inte bara organisationer och partier på den yttersta vänsterkanten utan också mot fackföreningsrörelsen. De har ställt sig som kapitalets försvarare genom att attackera strejkvaktskedjor, fackföreningslokaler och möten.
I november 2011 tvingades fackliga aktivister i Liverpool jaga bort tio rasistiska EDL-huliganer.
Rasisterna attackerade Unites och PCS regionala högkvarter. De båda fackföreningarnas medlemmar gick samman och försvarade kontoren och drev bort huliganerna.
Unite konstaterade senare att detta visar att EDL:s attacker mot fackföreningsrörelsen rör sig mot en fascistisk taktik.
Unite meddelade också att ”vi är stolta att stå upp mot rasism. Det är avgörande att fackföreningarna mobiliserar mot EDL”.

Detta bekräftar socialisternas syn, att det är arbetarrörelsens plikt att mobilisera sina styrkor för att bekämpa rasistiska organisationer.
EDL:s medlemmar består framförallt av unga våldsamma män. Deras enda gemensamma nämnare är våldet.
De har gjort islamofobin till en ideologi för att slå mot alla invandrargrupper oavsett tro och försöker nu bygga upp ett europeiskt rasistiskt våldsnätverk.
Den svenska motsvarigheten SDL har hittills varit en flopp, liksom DDL i Danmark o s v. Därför har EDL:s kringresande aktivister tagit sig an uppgiften att hjälpa de europeiska motsvarigheterna. Vad som stoppat dem är de stora massprotesterna som i Göteborg och Århus. EDL måste bemötas på samma sätt när de nu försöker etablera sig i Stockholm.
EDL och deras europeiska motsvarigheters nya taktik är att försöka utnyttja Pride för att nå uppmärksamhet och hetsa hbt-personer mot muslimer och islam. Men de flesta förstår att det bara är ett sätt att använda Pride som ett slagträ mot invandrare och flyktingar.
Avhoppade EDL-medlemmar vittnar om hur de misshandlats av andra medlemmar när de kommit ut med sin sexualitet.
Homofobin inom EDL är lika stark som rasismen och islamofobin.

EDL vill framställa sig som en massiv organisation som inte skyr några medel. Men de är små och isolerade, men våldsamma.
Hot, misshandel, vapenbrott och förberedelse till våld förknippas med denna grupp. Våld och misshandel hör till vanligheten när rasisterna i EDL håller sina marscher.
Men de har sällan möjlighet att bedriva något lokalt arbete utan är kringresande aktivister för att organisera utåtriktade aktioner i Europa, framförallt i England. Men även om EDL är små och isolerade bör de inte förlöjligas. För enskilda individer innebär de ett verkligt hot, och om de inte bekämpas kan de bli ett politiskt hot i framtiden för arbetarrörelsen.
En sådan organisation är det polisens ansvar att ta hand om, menar liberaler och pacifister.
Inget kan vara mer fel. Hbt-, asyl-och arbetarrörelsen kan bara lita på sin egen styrka och solidaritet.
Polisen har varken vilja eller möjlighet att stoppa rasisterna. Istället har polisens roll vid så gott som samtliga manifestationer stått till rasisternas skydd och förfogande, för att möjliggöra deras marscher när lokalbefolkningen gjort sitt bästa för att köra bort dem.
Vad som krävs för att stoppa EDL och deras gelikar är en offensiv antirasism. En antifascistisk motståndsrörelse som stoppar rasisterna vid dess minsta försök att samlas eller etablera sig. Samtidigt måste detta kopplas samman med kampen mot klassklyftor och högerpolitik, för jobb, bostad och kollektivavtal. Att bekämpa rasisterna handlar om självförsvar.

För en kämpande HBT-rörelse

När detta nummer av Offensiv kommer ut är vi mitt inne i Stockholms femtonde Pridefestival. En vecka som de flesta hbt-personer förknippar med fest, glädje och gemenskap och gemene man med paraden som går av stapeln under lördagen.
Att Pride firas till minne av upproret i Stonewall, New York 1969 då hbt-personer efter alltför lång tid av trakasserier och razzior till slut fick nog och slog tillbaka mot polisen är det allt för få som vet om eller minns.

Det är också den här veckan som hbt-frågorna får absolut mest utrymme i media. År efter år har åsikten om att hbt-rörelsen spelat ut sin roll intensifierats. Det hävdas att vi uppnått jämlikhet och att man som hbt-person i Sverige har samma rättigheter som heterosexuella. Undantaget som man tvingats ge efter för är situationen för transpersoner som äntligen uppmärksammats och som Sverige och regeringen fått mycket kritik för även internationellt.
Och visst stämmer det i mångt och mycket att hbt-personer, om vi då bortser från transpersoner, på pappret har i stort sett samma rättigheter som heterosexuella, men tyvärr kan inte kampen stanna där. Heteronormen är en djupt rotad norm i samhället och att förändra normer och värderingar tar långt mycket längre tid än att driva igenom ett lagförslag och bevisen är tydliga om man väljer att se dem.
De anmälda hatbrotten med homo- och transfoba motiv ökar i Sverige. Unga hbt-personer mår betydligt sämre än sina heterosexuella jämnåriga och får inte den hjälp och stöd de behöver i skolan. Mötesplatserna är få och främst belagda till storstäder och är i många fall långt ifrån gratis att komma in på. Hälften av alla arbetande hbt-personer vågar fortfarande inte vara öppna med sin läggning och/eller könsidentitet på arbetet. Delar av befolkningen tvångssteriliseras. Det finns numera två riksdagspartier som aktivt jobbar för att öka repressionen mot hbt-personer. Dessutom fortsätter Sverige att utvisa hbt-flyktingar till säker förföljelse och i vissa fall döden. Listan kan göras längre och det är tydligt att behovet av en kämpande hbt-rörelse fortfarande är lika aktuellt.

Att Pride urvattnats på sin politiska funktion och allt mer blivit ett kommersiellt jippo för hög- och medelinkomsttagare, är en fråga som Offensiv och Rättvisepartiet socialisterna ständigt återkommer till. Debatten har skruvats upp de senaste veckorna i media fast i helt motsatt riktning. ”Pride ska vara en arena för hela communityt, vi ska inte vara politiska” sa festivalchefen Alf Kjeller i senaste numret av tidningen QX.
I Svenska Dagbladet och Sydsvenskan har det skrivits om att Pride ”kidnappats av vänstern” och att ”vänsterextremismens skugga vilar över festivalen”. Orsaken till skriverierna är Uppsala Prides positiva trendbrytning i våras med en uttalad socialistisk prägel och portandet av Folkpartiet samt att borgerliga partier och militärer möttes av protester under hbt-festivalen i Göteborg.

De borgerliga debattörerna försöker få det till att det är politik och då framför allt vänsterpolitik som är det största hotet mot Pride. Att det är vänsterns och hbt-rörelsens kamp för att få upp frågorna på den politiska dagordningen som gjort det möjligt att vi kommit så pass långt som vi gjort, skulle de aldrig våga erkänna. Utan kamp och politisering av frågorna skulle Pride inte vara möjligt.
Ett betydligt mer konkret hot mot Pride och hbt-personer är att nazisterna i English och Swedish Defence League marscherar samtidigt som paraden i Stockholm. Något som kommer att öka risken för många av Prides deltagare att utsättas för hatbrott.

Temat för årets festival i Stockholm är ”Tillsammans” och man menar att uppmärksamma vad människan kan uppnå när vi går samman och tar strid för olika frågor. Tydligen spelar det ingen roll för Pridearrangörerna om de man går samman med står och agerar långt ifrån solidaritet med hbt-frågorna. Även i år deltar och välkomnas Migrationsverket och Kristdemokraterna på festivalen. Att Pride i år även återgår till att kosta över 1 000 kronor för att kunna delta på hela festivalen och därmed utestänger många unga, arbetslösa, fattiga och de som framförallt behöver en fristad, verkar inte heller väga in.

Rättvisepartiet Socialisterna håller så klart med om att det är gemensam kamp som behövs och som socialister kopplar vi ihop hbt-kampen med kampen mot rasism, högerpolitik och kapitalism. Vi vill se en rörelse som styrs av gräsrötterna och som enas under riktiga paroller och inte under tomma ord från kändisar eller politiker. Vi arbetar för att bygga en kämpande rörelse underifrån där även fackföre ningar, arbetar- och ungdomsorganisationer ingår och som tar strid för alla människors lika värde, oavsett kön, läggning, klasstillhörighet eller etnicitet.

Sanna Tefke

Kampen är politisk

I England har English Defence League (EDL) och andra fascistiska grupper attackerat hbt-aktivister. Det rapporterades på hbt-seminariet under CWI-skolan i Belgien.

Diskussionen visade att behovet av solidaritet och internationalism i kampen är viktigare nu än någonsin.
I sin inledning talade Anna Löfgren från Sverige om hbt-kampen runt om i världen. Särskild vikt lades på kampen för hbt-flyktingars rätt till asyl, där ju Sverige är ett av få länder som utvisar människor till bland annat Uganda, Iran och Irak där hbt-personer förföljs och mördas av både myndigheter och privatpersoner.

Vidare talades det om pridefestivalernas urvattning och kommersialisering, där det för varje år läggs mer vikt på profit än på faktisk kamp mot det system som upprätthåller hbt-förtrycket. Detta var något som många kamrater kom in på. Avpolitiseringen av pridefestivaler är alltså tyvärr inte unikt för Sverige.

Även den ökade repressionen i Östeuropa mot hbt-personer togs upp, med anti-hbt-propaganda lagen i Sankt Petersburg som troligen snart blir verklighet även i Ukraina, anti-protestlagen i Ryssland, attacker mot Prideparader och så vidare. Detta kommer som ett svar från myndigheterna på den ökade kampvilja och aktivism som vuxit sig starkare den senaste tiden.
Transsexuellas situation och kamp internationellt, togs också upp av kamrater, vilket är viktigt då den kampen ofta kommer i skymundan i hbt-sammanhang.

Den progressiva lagen i Argentina som medför att transsexuella kan byta kön juridiskt utan att behöva genomgå läkarundersökningar och därefter få hormonbehandlingar gratis av privata och statliga aktörer togs upp, men även att homofobin är utbredd i Argentina och att de flesta transsexuella tvingas in i prostitution. Även om lagen är oerhört progressiv behövs det fortsatt kamp mot det vardagliga förtrycket. Genomsnittsåldern är inte mer än 35 år för transsexuella i Argentina. Situationen och kampen för transsexuella i Tyskland och Sverige togs också upp.D
RS och CWI kämpar överallt mot kapitalismens systematiska förtryck av arbetarklassen. I den kampen ingår som en självklarhet hbt-kampen.

Hbt-kamp måste kopplas samman med kampen mot rasism och sexism, mot attacker på fackliga rättigheter och mot attacker på sjuka, ungdomar, gamla och arbetare, eftersom alla dessa attacker kommer från högerpolitiken och det kapitalistiska systemet. Klasskamp och arbetarklassens organisering är det som kan bana väg för en brytning med det ruttna, kapitalistiska systemet, för en socialistisk, jämställd värld.
Robert Bielecki
RS/Offensiv kämpar för ▼
Sexuellt likberättigande. Kamp mot alla former av diskriminering, t ex vad gäller försäkringar, på bostads- och arbetsmarknaden.
För en kämpande hbt-rörelse.
Gemensam masskamp mot homofobiska fördomar, diskriminering, våld och hatbrott samt mot rasism och nazism.
Hbt-personers rätt till asyl.
Aktiva kampanjer på arbetsplatser, skolor och bostadsområden kopplade till krav på upprustning. För demokratiska kämpande fackföreningar med hbt-kompetens.
Ett icke heteronormativt och ett hbt-perspektiv i skolan, i läroböckerna och på lärarutbildningen. Rusta upp skolan, mer elevvårdande personal. Alla som jobbar med ungdomar ska ha hbt-kompetens.
Ändra namnlagen. Andra förändringar som möjliggör könsöverskridanden, t ex möjligheten att ta sig ett könsneutralt personnummer, borde ses över.
För en civil äktenskapsbalk.
Slopa kraven för gifta transpersoner på kläd- och uppträdandekoder under utredningsåren. Rätten till alla transpersoner att bestämma över sina egna kroppar, ingen tvångssterilisering.
Våld inom samkönade förhållanden och sexuella övergrepp på hbt-personer är lika allvarliga brott som mot heterosexuella.
Brottsofferjourer med hbt-kompetens samt hbt-utbildning för vårdpersonal, anställda inom socialtjänst, rättsväsende och försäkringskassa. Återinför kursen om hatbrott på polisutbildningen.
Ungdomars rätt till sina egna kroppar. Motstånd mot sexism i alla former; allt från sexistisk reklam till sexuella övergrepp. Gratis preventivmedel!
Rätt till möteslokaler för hbt-personer i alla åldrar.
Underlätta för homoadoptioner. Utöka rätten till insemination till att gälla ensamstående kvinnor och båda kvinnorna i ett samkönat par. Gratis vård oavsett sexuell läggning.
Utred frågan om fler än två juridiska föräldrar.
För ett nytt kämpande och socialistiskt arbetarparti.
Avskaffa kapitalismen. Kamp mot klassamhället som bygger på heteronormen. För ett socialistiskt jämställt och jämlikt samhälle.

Stoppa EDL och SDL

Den 4 augusti planerar den högerextrema gruppen EDL (English Defence Leauge) att marschera i Stockholm tillsammans med de som vill bilda en svensk motsvarighet, SDL.

I Bristol i England försökte EDL anordna en demonstration den 14 juli, även där på samma dag som en Prideparad. De lyckades endast samla 300 demonstranter från hela Stor-britannien medan över 1 000 personer deltog i motdemonstrationen.
Även om motdemonstranterna inte lyckades stoppa marschen, var det en väldigt lyckad protest med mycket stöd från de boende, flera lokala fackklubbar och hbt-rörelsen i Bristol. Detta trots den smutskastningskampanj som ägt rum veckorna innan från de brittiska tidningarna om motdemonstrationen. Under dagen greps 14 rasister som försökt misshandla meningsmotståndare.

Swedish Defence Leaugue har tidigare försökt etablera sig i Sverige, men misslyckats. Precis som EDL använder de sig av islamofobi för att sprida hat och splittring mellan människor. SDL och counterjihadrörelsen har också starka kopplingar till Sverigedemokraterna. SDL:s tidigare talesperson Isak Nygren är en avhoppad gruppledare för SD.

EDL försöker få med sig hbt-personer i deras i verkligheten totalt homofobiska organisation. Vilket de försökte göra den 14 juli i Bristol genom att ha en transsexuell talare som fördömde islam efter att hon blivit misshandlad av invandrare.
Sanningen är att EDL gång på gång visat sitt rätta ansikte genom att öppet hylla massmördaren Anders Behring Breiviks handlingar och står för en fascistisk våldspolitik mot hbt-personer, papperslösa, fackligt aktiva och socialister.

Senast SDL försökte demonstrera i Sverige var i maj 2011 i Göteborg mot ett moskébygge där de bara lyckades att få ihop 200 rasister från hela Europa. De övertrumfades helt av motdemonstrationen som samlade över 4 000 personer.
Precis som i Göteborg och i Bristol krävs nu mobilisering ut på gator na för att stoppa dessa fascister och rasister som med nya formuleringar försöker attrahera nya skikt till sina led genom att säga att islam är en homofobisk religion och på det sättet rättfärdiga sitt våld och sina mord på muslimer och i slutändan alla som inte står för deras politik.

Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar till uppslutning i demonstrationen Stoppa EDL den 4 augusti. Vi kämpar tillsammans mot islamofobi, splittring och rasism.

RS Stockholm
Tid & plats för demonstrationen mot EDL annonseras så fort det är klart

HBT-socialist hotad i Göteborg

Linn Bensryd är HBT aktivist och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna. I förra veckan utsattes hon för hot och trakasserier.

En man i 30 års åldern ringde på dörren till lägenheten i Bergsjön. Linn själv som står på lägenheten var inte hemma, det var däremot hennes inneboendes 9 åriga dotter som kikar genom brevinkastet och frågar vad mannen vill.

Mannen skriker att han ska in i lägenheten. Han hotar flickan och frågar vart ”den jävla horan är” samt en hel del beskrivelser om vad han ska göra som inte lämpar sig för tryck.

Mannen går också lös på dörren med en kniv och ristar in ett kristet kors och skriver kuk.
Mannen återkommer också på fredagen och sparkar på dörren.
Även under lördagen har mannen som färdas på en röd moped synts till runt lägenheten i Bergsjön där Linn bor.

Händelsen är polisanmäld och polisen rubricerar det hela som hatbrott och skadegörelse.

- Jag kandiderade som HBT-socialist i valet för Rättvisepartiet Socialisterna och är aktiv i HBT frågor, det är uppenbart vad hoten riktar sig mot, säger Linn till Offensiv.

5 140 hatbrott anmäldes 2010. Drygt 800 hatbrott riktade mot HBT personer anmäldes under 2010 rapporterar BRÅ.
Från 2009 fram till 31 mars 2011 har bara 8 procent av de anmälda hatbrotten uppklarats. Vilket visar att vi inte kan lita på att polisen ska garantera säkerheten för brottsoffer.

Rättvisepartiet Socialisterna kommer besvara hoten genom en kampanj i området. Vi kommer informera boenden i området om vad som hänt och hålla en demonstration mot homofobiskt våld.

Kristofer Lundberg

Sverigedemokraterna likställer homosexualitet med pedofili

10 000 i protest mot SD dagen efter valet.

Att det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen är ett slag mot hbt-rörelsen och måste bemötas med kraftfulla protester. Det råder ingen tvekan om att Sverigedemokraterna är ett homofobiskt parti. I SD:s nättidning likställer Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder homosexualitet med tidelag och pedofili.

Björn Söder skriver: “Vad är det som säger att den sk normaliseringen slutar med att homo-, bi- och transpersoner (hbt-personer) ska “normaliseras”? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur ) eller pedofili (sex med minderåriga)? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala.”

Sverigedemokraterna förespråkar rasism, kvinnoförtryck och homofobi. I det samhälle som SD vill ha lever alla i heterosexuella kärnfamiljer och kvinnans uppgift är att stanna hemma vid spisen och att föda vita barn.

Efter valet: Kamp mot Sverigedemokraterna

Med valresultatet fick Sverigedemokraterna fribiljett till tv och tidningar. Nu intervjuas Jimmie Åkesson som om SD vore vilket parti som helst.

För alla som oroas av SD:s valresultat gäller det nu att organisera motstånd. Det i sin tur måste grundas i en analys av varför SD:s röster ökar.

Valresultaten är utan tvekan hemska. SD har fått 330 000 riksdagsröster och 20 mandat, kommer in i 11 landsting med 9,4 procent i Skåne som mest, samt ökat eller tagit sina första mandat i en lång rad kommuner. Ovanpå detta fick SD 12,8 procent i skolvalen, även om de rödgröna vann dessa val och valdeltagandet där ofta var lågt.

Men trots att SD nu fått en framskjuten plats i media och garanteras mångmiljonbelopp i statligt stöd är det fortfarande att parti med få aktiva medlemmar. När tusentals motdemonstranter samlats vid SD:s torgmöten under valkampanjen har SD själva bara samlat en handfull – från Luleå till Malmö. Med start i Göteborg stoppades rasisterna från att genomföra sina torgmöten i flera städer.

En stark antirasistisk rörelse måste byggas upp, där HBT-socialisterna och hela hbt-rörelsen måste vara en självklar del utav. Den behöver betona både kamp mot rasism och mot homofobi – att agera mot rasister/homofober samt mot rasistiskt och homofobiskt våld varje gång.

Det handlar också om behovet av arbete, utbildning, vård och bostäder för alla. För att uppnå detta krävs kamp som förenar arbetare och ungdomar oavsett sexuell läggning, religion, språk eller vilket land man kommer från.

SD är ett högerparti med än så länge bräcklig bas. Stora mobiliseringar kan få deras anhängare att vackla och backa. Avslöjande om vilken politik de står för – stora nedskärningar i kommunerna – visar att alla arbetare blir förlorare när SD:s stöd ökar.

Per-Åke Westerlund

Stockholm: Inga nazister på våra gator!

Den 28 november utlyser den så kallade Svenska motståndsrörelsen (SMR) en manifestation och marsch genom Stockholm. Mot detta kommer en antirasistisk protest att hållas vid Åhléns ovanför Sergels torg kl 12.00.

Alla hbt-aktivister i Stockholm (och de som kan komma från andra delar av landet) måste mobilisera till protesten nästa lördag.
Nazister har gjort sig skyldiga till åtskilliga attacker på hbt-personer och är ett stort hot mot alla som inte tycker som dem.
Att låta nazisterna marschera är att ge dem rätt och att låta dem stärka sitt eget självförtroende.

Efter andra nazistorganisationers misslyckande med att återinföra den 30 november som en högtidsdag i­fjol, försöker nu SMR att lansera ytterligare en – till hyllning av ”Karolinerandan” den 28 november.

SMR har gång på gång visat att deras samlingar är direkt kopplade till våld om de inte stoppas av allmänhe­ten.
Men de har också flera gånger mött motstånd från allmänheten och våld har därmed undvikits, som i Nyköping och Göteborg 2008, i Skellefteå den 6 juni, samt i Luleå förra helgen.

Den 28 november säger vi nej till fler högtidsdagar och nazistmarscher och uppmanar alla motståndare till rasism och nazism att delta i protesterna kl 12.00 på Sergels torg!

Stoppa avrättningarna av HBT-personer och politiska fångar i Iran

Iran avrättar fler personer per capita än något annat land. Endast Kina avrättar fler fångar. Sedan början av året, men framförallt sedan massrörelsen i somras, har antalet avrättningar ökat markant.

Dagen efter avrättandet av Ehsan Fatahian organiserade Rättvisepartiet Socialisterna, HBT-socialisterna och Socialistiska Studenter ett protestmöte i centrala Göteborg. Femton personer deltog på protestmötet mot avrättning- en, under parollen ”Frige alla politis­ka fångar”. Allmänheten visade ett stort intresse, stannade och lyssnade och ställde frågor. Irans Socialistiska Studenter deltog och Anahita Hossei­ni läste upp det brev som smugglats ut ur fängelset från Ehsan. Även hon uppmanade till internationellt stöd för arbetares, studenter och ungas kamp i Iran mot den islamiska regimen.

Idag väntar över 135 unga på dödsstraff, varav 120 inom en snar framtid. Bara i år har regimen avrättat 240 personer. Iran är även det land som dömer flest barn till döden. Vissa avrättningar har politiska motiv, att straffa dem som vågat kämpa för sina rättigheter och sin frihet. Andra har dömts för brott mot sharialagar har som syfte att skrämma andra till tystnad.

Fem till tio homosexuella har avrättats i år. Tre homosexuella väntar på avrättning för sexuellt umgänge. För att skrämma HBT personer sker ofta avrättningarna offentligt. Trots detta fortsätter Sverige att utvisa HBT-personer till Iran med komentaren ”man behöver ju inte vara öppet homosexuell.

Det är heller inte ovanligt att de som fängslats har försvunnit och att anhöriga inte får några svar på sina frågor. Andra har hittats döda utanför städerna. Sedan massrörelsen i juni, som växte fram efter valet mot diktaturen, har tusentals fängslats. Enbart under demonstrationerna den 4 november fängslades 400 i Teheran.
Många politiska aktivister som dömts till döden väntar nu på sin dom. Spekulationerna är att regimen för att statuera exempel kommer att genomföra nya massavrättningar med offentliga hängningar för att skrämma folk till tystnad.
Kristofer Lundberg