Kyrkan säger ja till kärleken – om inte prästen säger nej till bögar och flator

Att Svenska kyrkan har röstat ja till vigslar för samkönade personer är en måttstock på stämningen och den ökade acceptansen för hbt-personer i hela samhället.

Det kristna erkännandet av hbt-personers kärlek är givetvis en seger. Men samtidigt kommer präster att få vägra att viga samkönade par om de vill.
Det borde inte finnas någon laglig rätt att diskriminera människor på grund av deras sexuella läggning.
HBT-socialisterna är istället för kravet om en civil äktenskapsbalk. Den kyrkliga ceremonin borde vara frivillig, vid sidan om den juridiska.

Lina Westerlund

Två steg fram ett steg bak för hbt-personer i världen

Det är två steg fram och ett steg bak för hbt-personer i världen. Under kapitalismen är inga framsteg och reformer bestående. Men på sistone har en hel del hänt i världsskala.

Den sexuella frågan går framåt i globalt perspektiv
I Spanien har S-regeringen sedan 2004 infört jämställdhetslagar, homoäktenskap och snabbskilsmässor, längre pappaledighet och hårdare straff för kvinnomisshandel. Nu tas steg mot en friare abortlag. Eftersom detta inte är ekonomiskt kostsamt blir det ett sätt för kapitalistiskt trogna politiker att visa sig reformvänliga. Men det kan ändå kosta i makt och skapa starka polariseringar. I I Madrid demonstrerade den 17 oktober över en miljon människor mot rätten till abort.

Prideparaden i São Paulo, Brasilien, är världens största med miljoner deltagare.

Även i Latinamerika skakas den katolska kyrkans världssyn om av homorörelsen som i samspel med vänstervågorna över kontinenten skapat nya lagar och nya attityder.
En annan framgång i år har varit skrotandet av den gamla sodomilagen som infördes av det brittiska imperiet i Indien på 1800-talet avskaffats. Men fortfarande kriminaliseras sexuella handlingar i 80 av världens länder. Genom samordning inom CWI får RS både viktig inspiration och uppmaningar till solidaritets handlingar.

Men även bakåt på vissa håll
Segern för giftermål i Kalifornien 2007 förbyttes samma dag som Barack Obama valdes till USA:s president år 2008 till ett enormt bakslag när proposition 8 segrade i en folkomröstning. Paragrafen är ett tillägg till delstatens grundlag som slår fast att giftermål enbart kan ske mellan man och kvinna. Detta är ett exempel på att under kapitalismen är inga segrar säkra för evigt, de kan tas tillbaka.
Nederlaget ledde dock omedelbart till en gräsrotsrevolt där nya grupper av aktivister starkt har ifrågasatt de gamla organisationernas ledarskap inriktat på lobbyism. Den nya unga rörelsen håller fortfarande i gång. Frågan har gått längre än till äktenskap, gräsrötterna kräver helt enkelt fullständiga rättigheter nu.
Massdemonstrationen den 11 oktober med 150 000 till 250 000 deltagare var ett resultat av dessa nya krafter, den har även kallats ”Stonewall 2.0”.

I somras antog Litauen en lag som förbjuder ”främjandet av homosexualitet”, vilket innefattar förbud av all information till ungdomar om sex och samlevnad som rör hbt-personer. En lag som också inskränker yttrandefriheten.

Medan situationen ser ut att förvärras snarare än lugnas i Irak där Human Right Watch rapporterar om hur hbt-personer mördas och torteras, så läggs nu ett lagförslag om dödsstraff för homosexuella fram i ytterligare ett land.
Parlamenten i både Uganda och Rwanda håller nu på att ta ställning till lagförslaget ”The Anti Homosexuality Bill, 2009”, som innebär att hbt-personer riskerar att dömmas till livstids fängelse eller i Uganda, med risk att dömmas till döden.
– Detta lagförslag är avskyvärt. Världssamfundet måste agera för att stoppa de planerade lag-ändringar, säger Åsa Regnér, generalsekreterare i RFSU.

Upp till hbt-kamp, och för internationell solidaritet!
Världssamfundet har inte givit oss de rättigheter vi har idag, de har vi själva kämpat till oss. Var någonstans var världssamfundet under folkmordet i Rwanda, i dagens krigshärjade Kongo eller i det ockuperade Palestina?
Hbt-rörelsen har inget för att vända sig till världssamfundet. Vi måste vända oss till oss själva, till basen bland gräsrötterna. Det kraftigaste slaget mot reaktionära politiker i Uganda och Rwanda är dess länders egna hbt-aktivister och arbetarklass. Att knyta band med progressiva grupper i runt om i världen är avgörande för en internationell klasskamp mot förtryck och fattigdom.

Elin Gauffin
Lina Westerlund

Homohatare till Sverige

Reggaeartisten Sizzla med sina våldsamma och homofoba texter sjunger om mord på homosexuella. Igår uppträdde han på Göta Källare i Stockholm för att sedan fortsätta sin turné i Sverige.

– Jag uppmanar alla att gå och lyssna och höra vad det är han sjunger. Troligtvis spelar han någon av sina stora hits som handlar om att man ska lemlästa homosexuella. Jag förväntar mig att folk reagerar eller så är det en lokal full med homofober, kommenterade Sören Juvas, RFSL:s riksförbundordförande, i Aftonbladet igår den 21 oktober 2009.

Inga inträdesbiljetter borde betalas för att stödja homofobisk propaganda, oavsett musik! Protester har redan fått Sizzla m fl att skriva på ett ”Reggae compassionate act” som innebär ett ställningstagande för demokrati och mänskliga rättigheter. Rasistisk, homofobisk och sexistisk propaganda måste bemötas med protester och kamp för en attitydförändring i hela samhället över vad som är accepterat och inte.

Lina Westerlund

Läs Aftonbladets artikel ”Kraftiga protester mot homohatare” på: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article5990567.ab

RFSL Borås svarar mot bombattentat

Pressmedelande från RFSL, 11 okt 09:
Inatt kastades en rökbomb in i RFSL Borås lokaler. En fest pågick i lokalen men inga personer skadades.

Ca 10 personer befann sig i lokalen när ett ungdomsgäng kastade in en hemmagjord rökbomb i trapphuset och lokalen rökfylldes. Gärningsmännen kastade även ägg på rutorna och skrek ”jävla bögar”.

– Detta är ytterligare en attack för att skrämma RFSL till tystnad men vi får aldrig låta dem som vill tysta minoriteter och andra som bryter mot normer vinna, säger Sören Juvas, förbundsordförande för RFSL.

Bara ett par dagar tidigare spelade Riksteatern pjäsen No tears for queers i Borås om hatbrott mot homosexuella.

– Attentatet mot RFSL Borås’ lokaler visar tydligt att det arbete som genomförs för att motverka homofobi och transfobi inte räcker. Arbetet måste ske kontinuerligt i Borås och andra kommuner, men även från regeringen krävs det tydligare insatser, avslutar Sören Juvas.

Skolan är för hetero

Trots de stora segrar hbt-rörelsen (homo, bi och trans) vunnit de senaste åren är den homofobiska mobbningen utbredd i våra skolor. Skolan säger sig arbeta emot trakasserierna men fortfarande lyser heteronormen igenom, så även i förslaget till ny läroplan för grundskolan som släpptes den 1 oktober.

Heteronormen kan förklaras som det (tysta) antagandet att alla är heterosexuella tills motsatsen bevisats, något som omedelbart gör den som går utanför normen till en avvikare. Tyvärr har den svenska skolan med sin demokratiska värdegrund fortfarande inte frigjort sig från denna norm. Hbt-frågorna avhandlas ofta under en dag per år av någon inbjuden föreläsare från RFSL. Dessa gör ett fantastiskt jobb men inramningen är ofta alltför defensiv. Det är inte ovanligt att skolan ber RFSL skicka någon som ”inte är så konstig, som ser normal ut”, i förhoppning om att på så sätt kunna minska fördomarna hos eleverna. Detta liknar den tidiga s k ”homofilrörelsens” taktik på 50- och 60-talen då man försökte visa på att man trots sin läggning var lika normala som alla andra.
Att två av Sveriges främsta författare och poeter, Karin Boye och nobelpristagaren Selma Lagerlöf, båda var homosexuella – liksom Leonardo da Vinci och Sokrates – är inte något man brukar tala om i skolan alltför ofta. För att bryta normer behöver sådana exempel lyftas fram även i sammanhang där man inte pratar specifikt om sexualitet. I undersökningen En utmaning för heteronormen framgår att en fjärdedel av lärarna idag aldrig tar upp sexuell läggning i sin undervisning, och endast 8 procent anser att deras lärarutbildning förberett dem för frågor om sexuell läggning och homofobi.

Var är förebilderna? I skolan nämns sällan att en av Sveriges främsta kvinnliga författare, Karin Boye, med flera var homosexuell.

I samband med arbetet med den nya läroplanen som ska börja gälla läsåret 2011/2012 har det funnits en debatt om att göra sex- och samlevnadsutbildningen till ett eget ämne. Så kommer inte att ske, utan man fortsätter med dagens upplägg som ämnesövergripande kunskapsområde. Det är ett problem då det är lätt att sex och samlevnad endast blir en temavecka under NO:n där fokus ligger på den biologiska biten. Rättvisepartiet Socialisterna kräver att samlevnadsfrågorna får ett eget ämne samt en kurs på Lärarhögskolan där kompetens i hbt-frågor ges.
En positiv nyhet i den nya läroplanen är talet om genusperspektiv, som i ord saknas i planen från -94. Ordet heteronorm finns dock inte med någonstans bland dokumenten och hbt nämns endast på ett ställe och då i samband med religion och mångkultur.
I en skola där fjolla och bögjävel är vanliga skällsord krävs mer än så för att vända trenden. Idag uppger 78 procent av högstadielärarna (årskurs 7-9) att det ”ofta eller ibland förekommer en kränkande jargong bland elever” mot hbt-personer. Av gymnasielärarna menar 19 procent att jargongen bland skolans personal kan vara homofobisk. Avsikten är kanske inte att såra men i en klass på 30 elever finns i snitt tre hbt-personer som drabbas hårt av jargongen.
Folkhälsoenkäten från 2005-08 visar att självmordsförsök är mer än tre gånger vanligare bland homo- och bisexuella i åldern 16-29 år än bland heterosexuella jämnåriga. Bland de lesbiska hade 26 procent någon gång försökt ta sitt liv.

På Harvey Milk High School i New York erbjuds hbt-ungdomar en skolgång fri från trakasserier och mobbning. Här fullföljer 95 procent av eleverna den fyråriga utbildningen medan endast en tredjedel av New York’s hbt-ungdomar annars tar sig igenom gymnasiet.
Initiativet skapar med andra ord en fantastisk möjlighet för många unga, men samtidigt krävs även en större förändring av hela samhället. Istället för några få frizoner, ofta i form av caféer, restauranger och hotell med regnbågsprofil, borde hela den offentliga sektorn kunna erbjuda en miljö fri från homofobi, sexism och rasism för alla – oavsett köpkraft.

AnnaMaria Berggren Ericsson
Nikolaj Cyon

Massdemonstration i Washington DC

Fler än 150 000 demonstrerade för hbt-personers lika rättigheter i USA i söndags, den 11 oktober. Nej till Proposition 8, som förbjuder samkönat äktenskap, var en av huvudparollerna. Många riktade kritik och press på president Obama att uppfylla de löften han gav hbt-rörelsen i sin valkampanj, vilket han hittills inte gjort.

– I USA finns över tusen lagar som diskriminerar hbt-personer, säger Brett Hoven, hbt-aktivist och medlem i Socialist Alternativ (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i USA).

”We’re out, we’re proud, we won’t back down.” (Vi är ute, vi är stolta, vi kommer inte backa)

Debatt inom hbt-rörelsen i USA – Vilken väg framåt för att nå lika rättigheter?

När Proposition 8 drog tillbaka rätten till samkönat äktenskap i Kalifornien förra november, var det droppen som fick bägaren att rinna över. Nästan över en natt utbröt en explosion av protester och aktivism för homo-, bi- och transexuellas rättigheter. Nya aktivister gav ny vind i seglen för rörelsen.

Nästan omedelbart har den nya generationen av aktivister börjat utmana de gamla hbt-organisationerna i deras strategi och förhållningssätt. Speciellt de officiella ”Nej till 8”-gruppernas katastrofala misslyckande i att få fart på basen inom hbt-samhället mot högerns attacker, har lett till ett ifrågasättande av hela ledarskapet för rörelsen.

Detta har rest större frågor: Ska vi fokusera på lobbying mot politiker i Demokraterna, på vilket de stora hbt-organisationerna spenderar de mesta av sina resurser? Eller ska vi med massdemonstrationer och direkta aktioner inta en mer kampinriktning?

Själva upptakten till omröstningen av Prop 8 var ganska talande. Istället för att mobilisera de som stödjer hbt-rättigheter, spenderade “Nej till 8”-kampanjen den mesta tiden till att försöka övertyga konservativa högermänniskor om att samkönat äktenskap inte skulle påverka dem.
Denna blygsamma opposition tillät alltså konservativa att utforma debatten, medan många som stöder hbt-rättigheter och hade kunnat forma en kraftfull aktivistbas istället demoraliserades, vilket bidrog till ett nederlag som inte hade behövt ske.

Vi lever i en tid när opinionsmätningarna visar på ett ökande stöd för hbt-rättigheter. Av amerikanarna är 89 procent för lika anställningsvillkor och 69 procent stödjer ett avskaffande av “Don’t Ask, Don’t Tell” [policyn ”fråga inte om min sexuella läggning, så säger jag inget”, inom militären i USA] (USA Today/Gallup Poll, den 7-10 maj 2009). 53 procent är för rätten att adoptera (Quinnipiac University Poll, den 21-27 april 2009), och 45 procent och stigande stödjer samkönat äktenskap (CNN/Opinion Research Corporation Poll, den 14-17 maj 2009).

Den snabbt skiftande attityden och det antal stater som har legaliserat samkönat äktenskap nu under månaderna efter demonstrationerna mot prop 8, har blåst nytt självförtroende i hbt-kretsarna. Många känner nu att det inte är tid att vänta – det är tid att strejka.

Men tyvärr verkar de flesta vanliga hbt-rättsgrupperna inte ha lärt någonting från tidigare erfarenheter. Medan en överväldigande majoritet av aktivister i städerna vill tillbaka till gatorna valurnorna mot Prop 8 under 2010, uppmanar grupper som Marriage Equality USA (MEUSA) och Equality California (EQCA) fortfarande till försiktighet. De argumenterar istället att den allmänna opinionen kommer att vara med välvilligt inställd om vi väntar till 2012. Deras argument baserar sig strikt till opinionsmätningar, befolkningsstatistik och beräknade donationer för att matematiskt försöka räkna ut den optimala tidpunkten att agera.

Men dessa rörelsens aktuarier (riskberäknare på försäkringsbolag) struntar i massrörelsens förmåga att förändra folks medvetenhet. För dem är frågan om att hålla tempot uppe och smida nya aktiviteter underordnade TV-annonser och stora donationer. Deras byråkratiska uppifrån-och-ner tankesätt gör att de tror att rörelser kan stängas av och på som en vattenkran.

Den verkliga gräsrotsrörelsens tempo och anda kommer att aldrig att stämma in på domstolarnas och de politiska institutionernas kompromissande och omständliga processer, vars syfte är att bevara status quo.

Vi måste förkasta råden från lobbyister och advokater som vill påtvinga sina strategier på vår rörelse. Istället måste vi basera oss på krav, taktik och tajming som kan dra in största möjliga antal människor i politisk kamp för att utöva största möjliga press på det politiska etablissemanget.
Bygget av en politiskt oberoende gräsrotsrörelse för att uppnå framsteg står nu tydligare än någonsin, speciellt i avsaknaden av handling bakom Obamas symboliska nick för lika rättigheter för hbt-personer.

Till minne av Stonewall-upproren [1969 när hbt-personer slog tillbaka mot polisens terror] höll Obama ett tal i Vita Huset. Där upprepade han många av löftena han gav under valkampanjen, inklusive att dra tillbaka DOMA, the Defense of Marriage Act [en lagstiftning som förbjuder samkönat äktenskap].
Samtidigt nämnde Obama inget om stödet för DOMA från hans eget Justitiedepartement. Obama fortsatte att mana till tålamod från hbt-rörelsen med orden att förändring måste bli “administrerat på ett praktiskt sätt, och ett sätt som äger rum över en längre tid.”

Kommentarsfältet på Equality Californias hemsida reflekterar den växande otåligheten bland gräsrötterna. Där är fullt av arga argument mot ta-det-sakta-inställningen från Obama-administrationen och de stora hbt-organisationerna.
Som en kommenterade: “Att vänta på en förändring är endast möjligt för den som är privilegierad… Jämlikhet är inget jag förväntar mig kommer att skänkas mig, tilldelas mig av en välvillig majoritet eller en demokrat”.

Striden om lika rättigheter behöver kopplas till en kamp för att förändra de ekonomiska och sociala förhållanden många hbt-personer möter. Det inkluderar att kämpa för en allmän sjukvårdsförsäkring, ökade resurser för hbt-ungdomar och garanterade jobb och lön för alla.
Det står klart att endast under hotet av fortsatta massprotester kommer Obama och Demokraterna att pressas till att faktiskt genomföra nyckelkraven från hbt-rörelsen.

Medborgarrättsrörelsen på 60-talet hade också demokrater och lobbygrupper som sa åt de förtryckta att vänta, att inte sätta båten i gungning, att folk inte var ”redo”.
Rörelsens största segrar var inte resultatet av tillit till politiker. De var endast en produkt av att man tog till gatorna med direkt aktion, massdemonstrationer och solidariteten mellan olika arbetares och förtrycktas rörelser.

Med medborgarrättshjälten Dr. Martin Luther King Jr. ord: “Av smärtfull erfarenhet vet vi att frihet aldrig frivilligt ges av förtryckaren: den måste krävas av de förtryckta” (Brev från ett fängelse i Birmingham, 1963).

Brandon Madsen
Socialist Alternativ (CWI i USA)